Jag gör kemilabrapport nu, bara så att ni vet.

Dock finns det lite saker jag funderar över:

Simon, Tim och Henke har något fuffens för sig. De smyger iväg från lektionerna med ord som "nu är det dags" och "vi vill bara låna Simon en minut" hela tiden. Vad sysslar de med? Vi har frågat men de svarar liksom inte riktigt.

Har Jakob och Lukas varit jobbiga mot Svenska-G när de hade henne på gymnasiet? Hon verkar ha något emot mig och jag kan inte erinra mig om att det är jag som varit jobbig. I och för sig kan fallet vara så, men självklart har jag högre tankar om mig själv!

Kommer jag döda mina händer/underarmar på volleybollen i morgon? Svaret på den frågan kan jag redan. Svar ja.

Varför är det alltid så tråkigt att göra labrapporter i kemi? Jag kommer aldrig fram till något. Det är ju bara konstigt.

Varför läser jag kemi B över huvud taget? Varför smet jag inte ur den kursen precis som Simon?

Hur kommer det sig att alla i Sverige alltid börjar dansa och sjunga med när "Summer of '69" spelas på exempelvis ett disco?

Vi hade fysikprov idag. Fysik B, elektromagnetism. Ett område som nästan alla fruktar. Med tanke på hur illa det faktiskt kunde ha gått måste vi vara nöjda. Det var ju väldigt roligt att göra själva provet!

Vi fick kladdmuffins av Foppa att äta för att vara pigga, dessutom fick Therése en skrattattack mitt under provet när det var helt tyst. Jag förstod aldrig riktigt varför. Antingen började hon skratta för att det gick så hopplöst dåligt eller för att hon varit så trög och inte förstått vad hon skulle göra, men sen kommit på det. Jag vet inte riktigt. Kul var det iallafall!

En annan kul sak är att jag äter drottningsylt till mina makaroner och falukorv just nu. Ganska spännande.

På fredag är jag 18! Tänka sig! Jag skulle vilja påstå att det faktiskt är på tiden...

Jag har ont i huvudet. Kan inte berätta varför, då detta är en gåta även för mig. Dock har jag lite alternativ på vad orsaken kan vara:
- Ny styrka på linserna, det kan vara fel. Men då borde det hjälpt med att ha glasögonen på sig där den gamla styrkan finns, men det gjorde inte det.
- Blodtrycket spökar. Jag har lågt blodtryck i vanliga fall vilket är bra, men det gör mig yr ibland och det är jag lite nu. Kanske ger huvudvärk också?
- Jag har ätit för dåligt idag. Vill inte tro det men det är möjligt. Näringen i dagens skolmat kan diskuteras. Hur mycket kolhydrater kan det finnas i pulvermos egentligen?
- 3 timmars projektarbete kanske inte är bra för hälsan.
- Sjuk. Nä, det tror jag inte. Den punkten kan vi stryka.

Äh. Jag vet inte.

Sofia: Har du precis som Sanna här problem med ständig värk i dina armar och axlar?

Sanna: Eller har du problem med att hitta den rätta känslan, precis som Sofia?

Adrian: Mitt problem är den stora friktionen. Det hade varit bättre med lite mer glid!

Sofia: Men lugn, det finns en lösning på alla dina problem – nya super deluxe extended edition ergonomiska Bengt 3000,5!

Sanna: Förut använde jag den här – men se så ful den är! Utan kurvor ligger den inte alls bra i handen. Och hur ska man kunna ha det roligt om det inte ens är bekvämt?

Sofia: Nya super deluxe extended edition ergonomiska Bengt 3000,5 finns i alla färger och former.

Adrian: Finns till och med i extra kurvig – för dig som vill ha något att greppa! Med den minimala belastningen och den obefintliga friktionen tar super deluxe extended edition ergonomiska Bengt 3000,5 suddningen till en helt ny nivå!

Sanna: Vad som gör super deluxe extended edition ergonomiska Bengt 3000,5 till en unik produkt är det vinnande konceptet att du kan byta färgskal helt efter humör. Idag till exempel, föredrar jag en grön. Sofia här, hennes dag är gul, medan Adrian kör på den lite speciella regnbågsfärgade.

Sofia: Nya super deluxe extended edition ergonomiska Bengt 3000,5 tar suddningen till en helt ny nivå! Ute i din butik nu!

 

Vi höll tal idag, vi tre som står med i texten här ovan. En liten chansning på att vara så pass oseriös och det gick väl hem, svenska-G förstod inte ens skämten så hon tyckte inte det var något fel på det. Men sen verkade ju allt annat vara lite värdelöst. Jisses, den människan. Jag hade ett litet smärre utbrott i matsalen, men det fixar sig väl. Kanske. Kanske inte.

Ja, rubriken är strålande såhär i jobbiga höst-tider med prov och sånt onödigt!

Vad har då jag gjort i helgen?
Jag har umgåtts med Elina i 48 timmar i sträck.
Jag har ätit enormt mycket onyttigheter.
Jag har blåst bort på torget i Nässjö.
Jag har fikat med Elina och Fredrik.
Jag har ätit pizza med Elina, Lukas och Joakim.
Jag har umgåtts med Elina, Andreas, Robin, Svenne (?) och Eddie, vi spöade killarna på Wii.
Jag har åkt i 150 km/h mellan Nässjö och Bodafors i en trång bil lyssnandes på Aqua klockan 3 på natten.
Jag har mått mycket mycket bra.

Nu har jag packat min väska, jag visste inte riktigt vad jag skulle ta med så jag tog med allt. Jag ska nämligen till Elina Reiver i Bodafors i helgen! Jag och Elina lärde känna varandra då vi bodde ihop en månad sommaren 2006 och sedan dess har vi gjort det mesta ihop, vi har som en systerrelation. Helt underbar tjej!

Är hon inte världens sötaste människa dessutom?

Pappa stukade foten igår. Jag förstår att han har ont.

Just nu äter jag en mycket speciellt ihopsatt kvällsmat. Morot, korv (utan bröd), tortillabröd och vindruvor. Finemang.

Det jag tänkte berätta är att jag nu gjort 710/760 körkortsfrågor. 93%! (Huvudräkning såklart.) Jag längtar verkligen efter att sitta ensam i en bil, känna den där frihetskänslan som alla pratar om. 9 dagar till 18årsdagen är det nu iallafall!

Det blev faktiskt projektarbete i morse. Jag har pratat med Mange och ikväll ska vi boka tid för att träffas och jag ska intervjua honom. Nu är det bara 96 timmar kvar, om man ska vara exakt! Det känns som att det här kommer att gå vägen.

Emelie, jag får väl fortfarande intervjua dig när jag kommer upp till Linköping/Norrköping vecka 42?

Idag är det tisdag. Då har jag sovmorgon och börjar inte förrän tjugo i tio. Vad händer? Jo, jag vaknar kvart över sju och går upp. Sen bäst som jag sitter och äter frukost börjar jag fundera på vad jag egentligen håller på med, jag skulle ju inte gå upp än på någon timme. Därför gör jag det jag tänkte göra ändå - jag pluggar lite körkortsteori. Men nu är jag klar med det också, nu kommer jag inte längre. Det är mer än en timme tills jag börjar. Jag skulle ju kunna göra lite matte. Eller projektarbete, fast jag förstår inte riktigt allt det där med loggboken som står skrivet på FC nu.

Vilka problem jag har.

Jag saknar CERN.

Samma anonyma människa som smsade det här till mig en gång berättade en upplevelse för mig på msn nyss:

"Det känns... [...]
och tungan glider ju upp dit hela tiden bara för att känna av hur mycket den hunnit växa sedan sist."

Vi pratar visdomständer, hoppas jag att ni förstår.

Uppdatering om min stackars klocka:

Nu har nian hamnat i vägen för sekundvisaren och har stannat hela urverket. Jag får inte loss den! Suck. Jag blir så trött.

Idag var jag, Sanna, mor och far på Virdavallen för att gå lite och samtidigt sponsra hjärtforskningen. Det tyckte vi kändes duktigt! Dock var vi inte helt med på att alla som gick skulle ha röda kepsar och nummerlappar, så vi stoppade ner kepsarna i en väska men hade faktiskt nummerlapparna på oss ändå. Idrotts-M var där och hon tyckte vi var duktiga, så där samlade vi pluspoäng!

Vi gick 5 kilometer för hjärtat och så fick man godis när man kom i mål. (Vem tänkte där?) När vi skulle gå till bilen så gick vi självklart förbi ishockeykillarna, 90orna och 91orna i Alvesta som stod och värmde upp. Fina var vi i nummerlappar med rosa små reklampåsar, jag lyckades skämma ut mig idag också alltså genom att komma från en pensionärsaktivitet. Det var det faktiskt.

Snart blir det plommonkaka, dusch och kanske lite matte E. Kanske.

Nu är designen färdig för den här gången. Den förra var enbart provisorisk tills jag skulle få en snilleblixt - och såhär blev det!

Citatet är från en låt som jag tycker mycket om för tillfället. Just den här strofen tycker jag passar bra då bloggen präglas mycket av mitt sista år på gymnasiet och vad som egentligen ska hända med mig sen. Märk däröver att jag blickar bortåt på bilden...

Nog pratat, sov gott!

Detta är just nu trasigt:
- Mitt armbandsur - siffrorna tre och nio är lösa och ramlar runt bland visarna
- Min filofax - den nyinköpta dyra läderalmanackan har redan gett upp i "knäppet"
- Mitt diadem - bröts på mitten i måndags (har köpt ett nytt idag i och för sig)
- Min mobil - stängs av precis när den vill. Varför inte när man skriver sms?

Annars har jag inga problem alls.

Vårt skolfoto är taget och vi är snyggast!



Jag har en ny StarWars-tröja. Det blev visst bara Lukes lasersvärd som syntes på den här bilden, men det är ju nästan viktigast.

Vaknade som vanligt på onsdagsmornar jämna veckor av sopbilen, trevlig tradition.

Vid lunchtid satte sig jag och Robin Krüger på tåget mot Emmaboda, för jag fick igår reda på att det var honom jag skulle åka dit med och köra halkbana med. Kul att det var någon man kände! I vanliga fall brukade det vara tre elever i varje omgång men det hade blivit fler oersatta återbud så det var bara Robin och jag. Vi lyckades fylla ut tiden ändå eftersom vi båda är utrustade med en förmåga att vara muntligt aktiva, så det blev lite diskussioner.

Halkbanan var både kul, bra, spännande och otäck. Dessutom klämde jag lite hud i säkerhetsbältet när vi hängde upp och ner i bilen, jag kommer vara öm där i dagar!

Ytterligare ett steg mot körkortet är taget, och på måndag blir det riskettan!

KörskolePer ringde precis och berättade att han hade ett återbud på halkbanan imorgon. Eller egentligen sa han såhär; "Jag fick ett hål och då tänkte jag på dig..."
Ni känner honom ;)

Hur som helst - jag ska köra halkbanan imorgon! IMORGON! Snabba ryck. Adios!

Igår fyllde vår bästa och enda mentor år, grattis PD! Det firade vi idag på mentorstiden med äppelpaj och vaniljsås. Mycket smarrigt!

Därefter höll Sara och Robin en redovisning om könsorganens evolution. De hade skrivit 5 sidor, det tog nästan en timme. Jisses, haha, ni var duktiga! Vi var nog en lite trött publik på slutet, och Sanna lyckades med att göra bort sig för Sven som stod utanför och tittade in när Sanna gjorde rörelser med fingrarna som kan uppfattas sexuellt. Det handlar om timing!

Planen för resten av veckan:
Onsdag: Fysik hela dagen, nästan
Torsdag: Skolfotot ska tas om
Fredag: Studiedag

Fint!

Jag vann precis en argumentation mot mamma då jag inte ville betala min riskettan B-kurs själv. Mitt vinnande argument var att Jakob och Lukas slapp stå för den kostnaden när de tog körkort. Inte så konstigt, eftersom här kursen inte infördes förrän i våras.

Hur som helst så sparade jag 500 kronor där!

Min kusin Moa tävlade på Skol-SM i friidrott i Västerås i helgen, i fredags vann hon kulstötning för flickor 16. Hur bra är inte det? Det är ju hur bra som helst! Hon är bäst i Sverige! Det är ju galet! Jisses!

Igår övningskörde jag ungefär en mil utan skylt där bak på bilen. Spännande, det kändes lite busigt när jag väl kom på det.

Annars tänkte jag bara tala om att jag har ett tvångsbeteende när jag kör. Så fort det kommer en fartkamera så måste jag posa i den - det kan vara en ful grimas, ett enormt leende eller att jag putar med läpparna. Det känns lite lagom stabilt. Jag undrar om jag har gjort det när jag kört med körskolan någon gång?

Jag gillar torsdagar, för jag börjar 11.10 och slutar 12.15 - en lektion och det är idrott, bäst! Idag spelade vi fotboll, och historiskt sett kan vi dra slutsatsen om att Sanna och jag tycker om att spela fotboll i likadana kläder.



Nu har jag precis kommit hem från dagens andra träningspass. (Vad är det som händer?!) Jag och Sanna, igen, var och yogade. Säger man så? När man är på yoga? Ja, vi yogade. Vi fnissade bara en gång, och det var när vi skulle ryta som lejon, det var droppen. En fruktansvärt rolig droppe!

Och så var det det här med designen. Jag är inte riktigt färdig än liksom.

Jag gör en höstdesign, tror jag. Det kan se ut lite hur som helst nu ett tag.

I väntan på vår sista lektion och för att fira att min mobilkamera fungerar igen (efter att protesterat i 3 veckor) så tog jag, Sanna och Tea (PD:s nya smeknamn på Therése) massa fina bilder. Jättefina var de! Favoriterna presenteras nedan.

Jag tror jag förstår högerhandsregeln - men varför måste den vara så jobbig att utföra? Alltså, jag håller på att bryta fingrar och handled av mig när jag vrider och vänder.

OBS! Text ej öppen för misstolkning. Eller okej, den är väl det.

Märks väl knappt att jag hade magsjuka här på bilden?
Happyface!

Tunisien <3
Märk väl Digestivekexen, Moa! Och Lise med för den delen!

Jag såg bilder (och film för all del, den var riktigt givande! Ingen ironi, faktiskt!) från Malins lägenhet precis och upptäckte bara för några minuter sen hur påfrestande det är att leva tre vuxna (okej, inte än, om 26 dagar) människor under samma tak då alla vill ha just sin vilja igenom. Denna kombination ger mig just nu mer lust än någonsin att fly fältet och flytta hemifrån till min egna lilla lya. Känns riktigt lockande och spännande, skapa ett liv och en framtid kanske? Är det desperat att ställa sig i bostadskö redan? Nej, jag tror inte det, och om så är fallet så tar jag det, jag är nog lite desperat. Ska prata med mor om detta. Men kanske inte just ikväll, nej, det känns som fel tillfälle att börja diskutera någonting över huvud taget. Så småningom!

Nu väntar en helt ny skolvecka. Gillar vi det? Mjaaa...

- Det är något magiskt med honom va?
Roland Andersson, ass. förbundskapten

Jag och Jenka (Jennifer) var idag de enda tjejerna från min orkester och vi håller ihop annars också. Idag passade vi på att busa lite när vi hade paus. Det var en pojke som hade skrivit några ord på en vanlig whiteboard-tavla som var i salen där vi övade, och när vi gick förbi den så suddade vi ut alla prickar över å, ä och ö. Sådär lagom oskyldigt busigt. Vad vi inte märkte var att pojken stod bakom oss och observerade detta och såg lite lagom putt ut över att vi förstört för honom, men vi tog inte åt oss något märkvärt.

När konserten var slut så gick jag fram till mamma och pappa som stod och pratade med en man som också hade varit och lyssnat. Jag fick förklarat för mig att detta var Tord, mammas kusin. Hans son var också med och spelade, och eftersom det var 8 år sedan vi träffade den familjen förra gången blev vi hembjudna på fika. I bilen påväg hem till dem på Söder frågade jag vem av alla pojkar som var Tords son.

Självklart var det pojken jag busat med. Självklart.

Snacka om att göra ett bra första intryck på sin syssling.

Vad händer om man slår ihop 4 kommunala blåsorkestrar, ger de ett 10-tal grymma storbandsarrangemang och ger dem en förmiddag att repetera? Det blir kanon, såklart. Något av det maffigaste jag varit med om på länge, något så otroligt vilken känsla man fick! För att jämföra med något som kanske fler kan referera till är det som att sjunga i en enorm kör. Visst, man är hyfsat van vid att sjunga i en kör på 10-15 personer, men om man är upp mot 70 stycken blir det ett helt fantastiskt drag i det!

Jag älskar storbandsmusik. Högt över allt annat.
Att det sedan började regna på våra noter och sådär är ju kanske inte optimalt men det göööör inget.


En liten del av oss som spelade, Alvesta-sektionen har vi här!

Nu kommer min skjuts (Sanna) om en kvart och ska hämta upp mig och Sofia för att åka hem till SP-Annie (hon kallar ju mig NV-Sofia) i Växjö och fira lite. En födelsedag, närmare bestämt! Sedan ska jag sova där tills imorgon, då jag ska befinna mig på Växjö musikskola klockan 09.00. Himla praktiskt att Annies familj bosatt sig där de har nu, jag gillar att inkräkta i andra människors familjeliv.

Efter tre timmars repetition och lite lunch imorgon ska vi spela klockan 13.00 i Linnéparken i Växjö imorgon. Alla Kronobergs läns kommunala musikskolors blåsorkestrar ska spela ihop, det låter fett och det ska bli fett! Bra, alltså.


En ganska spännande bild på mig, Sanna och Sofia från i somras i Ystad.
Akta dig för oss, Annie. Man vet aldrig vad som händer.

Idag har jag blivit nerblött av regnet 5 gånger.

1. Vi hade idrott utomhus och i slutet började det regna, så vi blev blöta. Idag var vi 7 stycken sammanlagt från NV/TE. Man kan lätt vara folkskygg i min klass för det är knappt man träffar någon... Okej, nu var jag lite hård. Halva min klass är ju faktiskt i Finland. (Fyra styck.)

2. Efter idrotten cyklade vi till skolan i spöregn. Jag var dränkt katt i matsalen.

3. Sedan när vi ätit och jag nästan torkat så skulle jag cykla hem. I ösregn. Blöt igen.

4. Jag bytte byxor och skor hemma och gick till busshållplatsen, med paraply och allt. Men det hjälpte inte i det här vädret, för jag blev blöt om byxorna igen.

5. Bussen gick till Växjö och där hade jag körlektion (som för övrigt inte gick så himla illa) och efter att jag hade kört runt så skulle jag gå till pappas jobb från stationen. Då blev jag blöt igen, för jag hade ju torkat under buss/bilfärden.

Nu tänker jag inte gå ut mer idag.

Antingen så skriver man bara:
"Hej, här kommer labrapporten som vi har gjort.
MVH Sofia och Sanna NV07."

Eller så göra man inte det...

Hej vännen vår!

Här kommer denna eminenta rapport som är utförd med största värme och kärlek. Vi har under flera dagar lagt ner vår själ i detta arbete och är nästan lite nedstämda nu när vi får lämna över stafettpinnen till dig. Om vi hade fått bestämma hade vi jobbat med det här området inom det fantastiska läroämnet Fysik B hela året. Men som det heter, allt roliga har sitt slut och nu även detta arbetsområde inom fysiken.

God lust och frid i livet!

Sofia Gustavsson och hon den där Sanna

NV07

Dagens skoldag bestod av fysik B. Enbart, nästan. 08,30 till 14,00 med en timmes lunch där vid tolvtiden, man känner sig hyfsat genomblåst klockan två sen kan jag berätta. Allt detta för att vi ska vara klar med fysiken till jul, så vi läser alltså 100 poäng fysik på en termin. Men varför inte?

Olof var dessutom och hälsade på i klassen (som består av mig, Sanna, Simon och Therése den här veckan då de andra är utflugna till Finland) och det var verkligen som på den gamla goda tiden med alla knäppa samtalsämnen och idéer. Bland annat ringde Olof till McDonalds i Växjö Centrum för att reda ut vad den härlige mannen som jobbar där heter. Som jag och Sanna sa - Bengt. Vi har alltid rätt, lita på oss!

På tal om konstiga samtalsämnen så kan man nog minst sagt säga det om det som jag, Sanna och Foppa pratade om i en timme efter skolan. Pratar man om sånt med sin lärare? Uppenbarligen.

Jag tittade på Finnkampen i helgen och fick några väldigt fina minnen på näthinnan. Det var när hela Sveriges lag sprang ärevarv på slutet man såg den där glädjen av att få vara tillsammans, att få tillhöra ett visst gäng. Fastän friidrott är en enskild sport där prestationerna hänger på dig är nästan det allra roligaste att vinna någonting tillsammans.

Så var det under några år för mig också, för jag sprang orientering för Småland. Vi var 10-12 stycken från hela Småland i varje åldersgrupp som blev uttagna för att representera vårt fina landskap vid mästerskap och liknande. Det hanns med några SSM, GM och USM!

Vi var ett perfekt gäng, Småland, och det var inte bara för att vi så ofta vann lagtävlingarna. Det var så, att om just du hade en dålig dag och inte sprang så bra var det ingen fara på taket - du sänkte oftast inte laget, utan bara dig själv. Därför var det ingen som klagade på din dåliga prestation eller brydde sig om det så mycket över huvud taget. Här kan du läsa om alla läger jag åkte på under ett år, och många av dem arrangerades av just härliga Småland.

Nedan en handfull bilder med minnen och människor!


Isak, Mange, Petrus, Elina, Riis, Thorsten, Johan, Eric, Pontus och Gustaf.
Världens bästa gäng, vi gjorde de stördaste roligaste sakerna ever!


Johan, Riis, Pontus och Elina.
En av mina favoritbilder från SSM i Huskvarna, vackra är ni!

En typisk läger-bild, alla som varit på läger någon gång känner igen sig.
Just denna är från Eksjölägret 2007, samma år som vi körde Camp Eksjö. Någon som kommer ihåg vilka det var som sprang runt hela sjön i onödan?


En mur av smålänningar bakom en röd-gul varningsskylt, med den här sprang vi in i de andra landskapen på USM 2006. Slutade dock inte så lyckligt, Thorsten fick betala något vi haft sönder om jag inte minns fel...


Tro inte att jag glömde dig Elin! ;)
En bild från USM 2006 där vi peppar inför vår insats, det riktigt lyser ut från oss hur mycket vi var sugna på denna händelse! Resultatet? Inget att hänga i någon julgran direkt.