Jag såg bilder (och film för all del, den var riktigt givande! Ingen ironi, faktiskt!) från Malins lägenhet precis och upptäckte bara för några minuter sen hur påfrestande det är att leva tre vuxna (okej, inte än, om 26 dagar) människor under samma tak då alla vill ha just sin vilja igenom. Denna kombination ger mig just nu mer lust än någonsin att fly fältet och flytta hemifrån till min egna lilla lya. Känns riktigt lockande och spännande, skapa ett liv och en framtid kanske? Är det desperat att ställa sig i bostadskö redan? Nej, jag tror inte det, och om så är fallet så tar jag det, jag är nog lite desperat. Ska prata med mor om detta. Men kanske inte just ikväll, nej, det känns som fel tillfälle att börja diskutera någonting över huvud taget. Så småningom!

Nu väntar en helt ny skolvecka. Gillar vi det? Mjaaa...