Världen är alltför liten

Jag och Jenka (Jennifer) var idag de enda tjejerna från min orkester och vi håller ihop annars också. Idag passade vi på att busa lite när vi hade paus. Det var en pojke som hade skrivit några ord på en vanlig whiteboard-tavla som var i salen där vi övade, och när vi gick förbi den så suddade vi ut alla prickar över å, ä och ö. Sådär lagom oskyldigt busigt. Vad vi inte märkte var att pojken stod bakom oss och observerade detta och såg lite lagom putt ut över att vi förstört för honom, men vi tog inte åt oss något märkvärt.

När konserten var slut så gick jag fram till mamma och pappa som stod och pratade med en man som också hade varit och lyssnat. Jag fick förklarat för mig att detta var Tord, mammas kusin. Hans son var också med och spelade, och eftersom det var 8 år sedan vi träffade den familjen förra gången blev vi hembjudna på fika. I bilen påväg hem till dem på Söder frågade jag vem av alla pojkar som var Tords son.

Självklart
var det pojken jag busat med. Självklart.

Snacka om att göra ett bra första intryck på sin syssling.

Kommentarer
Postat av: Fredrik

En story helt i min smak :-)

2009-09-06 @ 21:42:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0