Jag tittade på Finnkampen i helgen och fick några väldigt fina minnen på näthinnan. Det var när hela Sveriges lag sprang ärevarv på slutet man såg den där glädjen av att få vara tillsammans, att få tillhöra ett visst gäng. Fastän friidrott är en enskild sport där prestationerna hänger på dig är nästan det allra roligaste att vinna någonting tillsammans.

Så var det under några år för mig också, för jag sprang orientering för Småland. Vi var 10-12 stycken från hela Småland i varje åldersgrupp som blev uttagna för att representera vårt fina landskap vid mästerskap och liknande. Det hanns med några SSM, GM och USM!

Vi var ett perfekt gäng, Småland, och det var inte bara för att vi så ofta vann lagtävlingarna. Det var så, att om just du hade en dålig dag och inte sprang så bra var det ingen fara på taket - du sänkte oftast inte laget, utan bara dig själv. Därför var det ingen som klagade på din dåliga prestation eller brydde sig om det så mycket över huvud taget. Här kan du läsa om alla läger jag åkte på under ett år, och många av dem arrangerades av just härliga Småland.

Nedan en handfull bilder med minnen och människor!


Isak, Mange, Petrus, Elina, Riis, Thorsten, Johan, Eric, Pontus och Gustaf.
Världens bästa gäng, vi gjorde de stördaste roligaste sakerna ever!


Johan, Riis, Pontus och Elina.
En av mina favoritbilder från SSM i Huskvarna, vackra är ni!

En typisk läger-bild, alla som varit på läger någon gång känner igen sig.
Just denna är från Eksjölägret 2007, samma år som vi körde Camp Eksjö. Någon som kommer ihåg vilka det var som sprang runt hela sjön i onödan?


En mur av smålänningar bakom en röd-gul varningsskylt, med den här sprang vi in i de andra landskapen på USM 2006. Slutade dock inte så lyckligt, Thorsten fick betala något vi haft sönder om jag inte minns fel...


Tro inte att jag glömde dig Elin! ;)
En bild från USM 2006 där vi peppar inför vår insats, det riktigt lyser ut från oss hur mycket vi var sugna på denna händelse! Resultatet? Inget att hänga i någon julgran direkt.