Tina smsade mig och frågade om jag hade några Barbie-dockor tillgängliga. Hon skulle ha en redovisning och tyckte att Barbies skulle passa perfekt. Självklart, sa jag och klättrade ut på vinden genom luckan i väggen i mitt rum. Det slutade med att jag satt i en halvtimme och bytte kläder och sa "ååh" och "just deeet" och drömde mig tillbaka till när jag för ungefär 10 år sedan satt och gjorde precis samma sak. Det finns inget så ljuvligt som nostalgi.



Liten Sofia, en sådan som mycket väl kunde ha lekt med Barbie-dockorna jag lekte med idag.