Jag deppade lite innan. Skickade lite "hej-tyck-synd-om-mig-sms" och fick tillbaka i stil med att: hördududu, du har ett fantastiskt jävla bra liv, du är snygg, smart och underbar! Kom igen, ryck upp dig! Det löser sig.

Känns bättre nu. Men jag är ju mesig, jag ska ju gråta för lilla minsta. Det är inte riktigt likt mitt gamla jag, jag har blivit så emotionell. Humhum, varför skriver jag det här? Varför har jag min blogg över huvud taget? Jag har inte ens nån speciell kategori jag klassar bloggen i! Jag skriver inte om allt som händer i mitt liv, inte heller om något speciellt tema som en sport, en musikupplevelse eller en tv-serie. Ett tag hade jag planer på att bara föra in roliga citat här som förgyllde min dag. Men inte ens det lyckades jag med! Dessutom har jag en halvdan design.

Please, peppa mig lite. I need it, och framför allt - bloggen behöver det!