Jag funderade det på kassörskan på bokhandeln frågade, om vi saknade skolan. Men nej, det gör jag inte. Bara kompisarna, såklart. Och lärarna. Och komvuxeleverna. Och killen med den rutiga skjortan.

Jag saknar att bli väckt ur dagdrömmarna på mattelektionerna av Foppas 'vad tänker du på nu då?'. Jag saknar att få suddigummin i huvudet på religionen. Jag saknar rullstolsracen på NV. Jag saknar att springa som en idiot mot dörren mellan skåpen och fysiksalen, för att precis hinna se den slå igen framför näsan på en. Jag saknar att springa iväg och gömma mig för lärare.

Jag saknar Foppas suckar och skakningar på huvudet. Jag saknar att störa honom och Per när de spelar schack. Jag saknar att skratta åt allt som händer. Jag saknar att cykla hem från skolan och säga 'bajselibajs' till Sanna när hon skiljs från mig och Sara vid trafikljusen. Jag saknar att Adrian alltid kommer 5 minuter för sent. Jag saknar att bli away-assed av NV06flickorna. Jag saknar LGs sätt att säga 'Hejhej' på.

Jag saknar att tävla om vem som ska få den bästa toan när alla ska gå på toa samtidigt. Jag saknar att alltid göra bort mig. Jag saknar någon som ritar snoppar i mina böcker och i mitt skåp. Jag saknar att misslyckas på varenda laboration jag tar mig till. Jag saknar när Anton ifrågasätter allt. Jag saknar Gunillas sätt att se förvirrad ut som bara hon kan. Jag saknar att somna i grupprummet. Jag saknar att Sarmad kommer och går på lektioner hur som helst.

Jag saknar att leka kurragömma i biologisalen. Jag saknar att mata fiskarna. Jag saknar sofforna som inte finns. Jag saknar allt skvaller som cirkulerar runt. Jag saknar alla fordonare som ger en mördarblickar. Jag saknar att bli utslängd från matsalen. Jag saknar SvenskaC-lektionerna utomhus. Jag saknar att leka på idrotten med NV07 och TE07.

Jag saknar nog skolan. Men bara lite...