Kärt återseende

Jag var påväg mot biblioteket för att möta Sanna när jag hör ett välbekant nynnande från några buskar jag går förbi. Ett sådant där typiskt "shalla shallaaaa" som jag bara inte kunde ta miste på. Därför tog jag ett djupt andetag och sa "Hej!" varpå ett glatt ansikte dök upp, och visst var det han, det var S från min klass. Som alltid, var han än är, utan att lägga märke till alla människor som stirrar på honom, nynnar sitt "shalla shallaaaaa"...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0