Nu är jag hemma igen, och har samlat nya krafter. Först ut på bloggscenen är en väldigt intressant sak som hände i onsdags.

Jag, Emelie och Sanna satt i ett grupprum och pluggade lite. Fast egentligen luktade vi mest på tuschpennor, för vi hade en hel korg med sådana pennor som luktar olika beroende på vilken färg det är. Jag satt och luktade på den bruna (julmust), intet ont anande. Då smög Emelie upp med sin hand mot mitt ansikte, tog tag i pennan jag luktade på och målade dit en jättestor mustasch på mig. Kaoset var ett faktum.

Några minuter senare störtar jag gråtandes ut mot toaletten för att tvätta mig, och Emelie kommer ut lite senare med bruna nerkladdade armar. Anledningen till att jag grät var att jag skrattat fruktansvärt mycket. För det var ganska kul att ha mustasch. Egentligen.