Precis hemgekommen från musikskolan, skulle lirat lite gitarr idag men precis som förra veckan så är Ronny sjuk, han har fått diabetes precis och ligger på sjukan för att få sina insulinvärden tillrättafixade. Stackars man.

Träffade Jocke och Carl där och det var ett trevligt möte må jag säga. Jocke är det häftigaste människa jag vet, bläckblås-lärare är han och Carl är otroligt kul och mysig han!

Carl: Men nu när inte du ska ha lektion kan du ju kompa mig istället! (på trumpet)
Jag: Ehm... mjaa...
Jocke: Jomen visst! Kan du "all way on" ? (eller vad låten nu hette) Det ska vara ett riktigt maffigt 20-talskomp till den, *bombadidawaaamkadidayeee...*
Jag: Haha, jag tror tyvärr inte att min kompetensnivå är där än tyvärr.
Jocke: Men det är klart du klarar, så himla begåvad som du är! Har du hört henne spela Take Five eller, Carl?
Carl: Jag tror inte det...
Jocke: Den är bara för bra den! Sjukt bra låter det! Och lyssna! Nu spelar Jiri den där inne!
Jag, halvvägs nerför trappan: Hejdå! Ha det bra!
Jocke: Javisst! Jaha, hej Carl....

Kanske låter lite virrigt och så, men man blir glad när man hör att man är uppskattad. Och Elisabeth sa förra veckan eller när det var att jag var himla bra på Prim A Vista. Musiken är min grej, jag tycker det framgår. Jocke, haha, denna roliga människa! Synd att han är gift och har barn.... ;)