22 augusti 2007 började jag gymnasiet, det ni!

Det var en onsdag. Nästan hela världen började på måndagen eller tisdagen så jag hade några extra dagar att gå omkring och vänta på. Ja, för visst väntade man! Det var lite spännande faktiskt. Och jag var rädd för att bli ensam tjej i klassen, annars var det bara kul.

Första dagen var otroligt lugn och man lyckades få många fina fördomar om alla, haha, jag har nog berättat de flesta för de som är inblandade dock. ;)

Att det gått fort är det ingen tvekan om, det känns som det var igår vi var i Aneboda! Aneboda ja, där hade Olof kondomer på huvudet, Therése pluggade engelskaglosor och Robin fiskade död gädda. Precis som det ska vara!
Sanna och jag tältade. Där började vår vänskap som ett litet frö när jag tvingade henne att tälta med mig i frost... hon är nog otroligt glad för det, nu när vår vänskap är ett vackert träd. Quercus Robur kanske? (wow.)

Fler stunder man minns, jaa, när jag och Th hjälptes åt att skälla ut Niko när han fuskat på ett prov. Bara för att. Haha, sen fuskade allihop på andra prov, men det kändes så illa att han fuskade just den gången när alla andra pluggat häcken av sig till detta dumma prov! (trädprovet..)

Tyskalektionerna de första veckorna, jag tror inte att jag slet mycket på mina böcker då precis. Vi skrattade oss igenom lektionerna, och det är nog så jag vill minnas ettan. Att vi hade så galet roligt hela tiden! I alla mörka stunder kom Olof med något nytt han funderat över, Therése sa något utan att tänka sig för, jag hade någon lustig statistik eller fakta samlat som Sanna kunde spinna vidare på och misstolka och så slutade det hela alltid med att det bara var Sara som förstått allting rakt igenom. Helt fantastiskt.

Dessutom har man väl lärt sig lite också, men det känns liksom som att man vill lägga det åt sidan så länge. Kemilektionen när vi spelade tennis med en koldioxidballong och våra pennor kommer nog Sanna och jag alltid minnas som dagen vi satte nöjet framför studierna! Ja, kemin - det är nog det ämnet där klassen i genomsnitt fattat minst. Ändå lyckades många få MVG i det, otroligt! Dock inte jag. Men jag är inte förvånad med tanke på antalet timmar jag lade ner på kemi hemma under det här året. De kan lugnt räknas på en hand. Även om man blivit av med ett finger...

Många nya förkortningar har vi kommit på också. Det är ganska härligt att man alltid har olika "ordlistor" i olika umgängeskretsar.
Filmkvällar och tågresor och skidresor och annat har vi också hittat på ihop. NV07, (och icke att förglömma TE07!) ni gör mig till en gladare person!

På minneskortet på min söta mobil finns en ljudfil inspelade den 25 september, ca en månad in på ettan, där jag, Sanna, Th och Olof är i musiksalen och Th försöker lära oss en låt. Vi tjabbar om vem som ska spela vilket instrument, intro, verser, vem sjunger när och vem räknar in? Tillslut så kommer vi igång och det låter så bra! Vi har en personkemi som gör att allt blir spontant och fantastiskt. Någon dag ska jag lyssna noga på den och skriva ner vad som sägs, egentligen. För det samtalet efter en månad speglar så bra hur våra samtal var uppbyggda hela ettan. Det är sådana vi är, helt enkelt.

Värt att nämnas är förstås de 5 andra klasserna jag umgåtts med under året. TE07, TE06, TE05, NV06 & NV05.

SOSANSA!