Nu har jag precis skjutsat ner mina föräldrar till tåget. Tåget som ska ta dem till en flygplats. De ska möta våren med en weekend i London. Jag är inte bitter. De ska strosa runt, titta i fina butiker och fika i trevliga parker. Jag är inte bitter. De ska titta på Chelsea - Aston Villa, Premier League-fotboll alltså. Jag är inte bitter. Själv får jag väl öva mig i några dygn på att bo ensam.

Igår hade vi simning och idag har vi det också. Jag känner mig som Hulken när vi simmar - naken och grön. Varför grön? Jo, jag har ett blåmärke på mitt lår som inte är blått, det är grönt. Jag fick det när Tim och Simon ropade på mig i tisdags, för att jag skulle komma och kolla på halvnakna gubbar (de var verkligen gubbar) på Simons dator. Så jag rusade dit och i all exhaltering över att få se halvnakna gubbar sprang jag rakt in i ett bord. Verkligen rakt in. Jag skrek som en stucken gris men fortsatte min språngmarsch mot gubbarna.

Nu tänker jag äta en jättefrukost.