Ikväll vid halv åtta kommer jag ha min sista konsert med musikskolan i Alvesta någonsin. Hur känns det? Skitdåligt, faktiskt. I 10 år har jag vecka efter vecka skjutit upp de tunga dörrarna till tingshuset och sprungit i trapporna. Det har många gånger varit som en tillflyktsort för mig där jag alltid har blivit uppskattad, utvecklats och nått framgångar på egen hand. Jag kan många gånger känna mig otillräcklig och inte särskilt bra på något, men på musikskolan har jag alltid varit bra. Jag har alltid dugit, jag har alltid hållt hög klass. Man mår bra av att vara bäst på något, svårare än så är det inte. Lägg där till hur fantastiskt roligt jag har haft det och hur mycket erfarenhet jag har med mig därifrån.

Nu har det kommit fram till ett slut. Jag kommer inte få och inte kunna gå kvar i höst. Det suger. Jag tycker inte om att ta avsked.