Lusselelle makes me piss off
Som sagt, jag är förbannad, verkligen grovt upprörd!
Jag har nu spelat 17 föreställningar med Alvesta lucia - allt som ett jobb. Jag blev uppringd för ca en månad sen, fick reda på att lucian var i farten igen och blev tillfrågad om jag kände för att göra spelningarna för 1000 kr. Okej, tänkte jag, 1000 kronor är ju ändå en ganska fin summa som jag kan behöva inför framtiden (Österrike-resan..).
Idag så tog jag och Sandra, den andra tjejen som spelar, upp det här med lönen med lussemammorna igen, eftersom vi undrade hur betalningen skulle gå till och sådär. (Lussemammor = 2 pensionärstanter som inte gör mycket vettigt mer än att springa runt och fjäska för luciatåget.) Allt verkade bra, och så sa Sandra: Jamen då blir det 1000 kronor plus reseersättning för mig då!
Då förstod lussemammorna inte alls vad vi pratade om. Vem hade sagt något om 1000 kronor? Nehejdu, 500 riksdaler får ni nöja er med. Skämtar dem? 500 kronor? Vad är det här för bedrägeri?! Vi har fått ett erbjudande om ett jobb med en viss lön, och då ska vi bannemej ha den också! Om erbjudandet från början hade varit på 500 spänn hade vi aldrig tagit det, nån av oss. Det är för lite pengar för allt det arbete och den tid vi lägger ner.
Imorgon kväll ska jag ringa till dem och höra med dem hur det blir. Om det bara blir 500 kronor så strejkar vi på torsdag och kommer inte vara med på den spelningen, dels för att det blev ändrat belopp och dels för det äckligt otrevliga bemötandet vi musiker alltid får av dem! Att det blir ett luciatåg utan flöjtspel på torsdag rör mig inte i ryggen, det får bli som det blir och det är inte själva lucians och tärnornas fel, verkligen inte. Ni har varit fantastiska.
Sandra och jag har redan nu bestämt att det här var sista gången vi ställde upp på det här. Förlåt för språket, men vilket jävla bemötande vi får. Precis som om vi är helt bakom flötet.
Jag är förbannad. Och en till sanning om mig själv; om det är något jag tycker är fel eller om någon har blivit illa behandlad, så ger jag mig aldrig förrän jag har fått fram min åsikt och fått folk att lyssna på mig och respektera det jag har att säga. Jag ger mig inte.
Jag har nu spelat 17 föreställningar med Alvesta lucia - allt som ett jobb. Jag blev uppringd för ca en månad sen, fick reda på att lucian var i farten igen och blev tillfrågad om jag kände för att göra spelningarna för 1000 kr. Okej, tänkte jag, 1000 kronor är ju ändå en ganska fin summa som jag kan behöva inför framtiden (Österrike-resan..).
Idag så tog jag och Sandra, den andra tjejen som spelar, upp det här med lönen med lussemammorna igen, eftersom vi undrade hur betalningen skulle gå till och sådär. (Lussemammor = 2 pensionärstanter som inte gör mycket vettigt mer än att springa runt och fjäska för luciatåget.) Allt verkade bra, och så sa Sandra: Jamen då blir det 1000 kronor plus reseersättning för mig då!
Då förstod lussemammorna inte alls vad vi pratade om. Vem hade sagt något om 1000 kronor? Nehejdu, 500 riksdaler får ni nöja er med. Skämtar dem? 500 kronor? Vad är det här för bedrägeri?! Vi har fått ett erbjudande om ett jobb med en viss lön, och då ska vi bannemej ha den också! Om erbjudandet från början hade varit på 500 spänn hade vi aldrig tagit det, nån av oss. Det är för lite pengar för allt det arbete och den tid vi lägger ner.
Imorgon kväll ska jag ringa till dem och höra med dem hur det blir. Om det bara blir 500 kronor så strejkar vi på torsdag och kommer inte vara med på den spelningen, dels för att det blev ändrat belopp och dels för det äckligt otrevliga bemötandet vi musiker alltid får av dem! Att det blir ett luciatåg utan flöjtspel på torsdag rör mig inte i ryggen, det får bli som det blir och det är inte själva lucians och tärnornas fel, verkligen inte. Ni har varit fantastiska.
Sandra och jag har redan nu bestämt att det här var sista gången vi ställde upp på det här. Förlåt för språket, men vilket jävla bemötande vi får. Precis som om vi är helt bakom flötet.
Jag är förbannad. Och en till sanning om mig själv; om det är något jag tycker är fel eller om någon har blivit illa behandlad, så ger jag mig aldrig förrän jag har fått fram min åsikt och fått folk att lyssna på mig och respektera det jag har att säga. Jag ger mig inte.
Kommentarer
Postat av: Jonna
Bra, ge dig inte :)
Postat av: Nikki
Ni är värda tusen spänn! Don't give in!
Postat av: Lovisa
Stå på dig!
Trackback