För några år sedan fick jag en fickspegel av min mamma, ni vet, en sådan som man öppnar så är det spegel på båda sidorna.

Rätt fort så tappade jag den så att den bröts av i fästet, precis som endel ihopfällbara telefoner kan gå sönder.

I Dalarna i oktober krossade Stina den ena av de speglarna, och nu nyss när jag skulle ta ut kameran ur min väska flög den andra delen ut och ramlade i golvet. Som tur var så gick den inte sönder. Så jag får antagligen inte sju års otur. Det hade varit så himla opraktiskt dessutom.