Sommarregn idag. Ganska skönt ute.

Känns så tomt. Det är som massa ord sitter fast precis i halsen och vill ut nu, men jag har ingen aning om vad jag ska säga, och verkligen inte till vem. Passar bra med en kväll med mor och far nu då jag inte behöver fylla ut någon roll eller positition eller anstränga mig alls. Skönt.

Men att något kan kännas så tomt, det är mer än jag begripit tidigare.
Det där lilla tomrummet i hjärtat som varit fyllt så länge håller nu sakta på att tappa sitt innehåll igen.
Om jag känner mig själv rätt, d.v.s.
Om jag hade varit någon annan hade det antagligen suttit en propp i det där hålet som gjort att det som kommit in, stannar där.
Men jag är inte sån, det kan jag erkänna. Det är många som vet det också.
Ni känner mig.

Jag vet vad jag behöver och jag har även förstått att jag är redo för det.
Nya människor. Det känns som att det mesta går runt nu igen, jag behöver förstora umgängeskretsen och jag behöver se nya ansikten. Eller nej, inte ansikten. Nya insidor. Det finns många ansikten jag inte har någon aning om vad de döljer. Många mer eller mindre ytliga vänner som jag gärna vill lära känna.
Jag menar det.