Solen strålar och jag lapar D-vitamin. Hanaslövsberget har i förmiddags bestigits men med nära till inflammerade muskelfästen i lårmusklerna är det en smärtsam upplevelse att ta sig ner igen. Dock är jag tillbaka och fortfarande i livet.

Imorrn ska jag sova. Jag är ju ledig på måndagar. Mmm. Sen ska vi fika med finnarna och sedan drar min vårshows-vecka igång. Hejdå fritid!



♥

Maj står för dörren och ikväll ska jag fira in våren med Sanna (som snart borde dyka upp), Sofia, Malin och Annie. Jag har lockat håret halva eftermiddagen, vilket tog en evighet, men jag hade ju ändå inget bättre för mig så. När flickorna kommer blir det mat, för att sedan besöka majbrasan här nere vid sjön några hundra meter bort. Hoppas att det är uppehåll ikväll! Det kanske skulle spela nåt kul band och så skulle det hållas tal och sådär. Vintern rasar ut!



Förlåt för alla webkamerabilder men den är faktiskt ny så jag måste ju leka med den, haha!

Vi laborerade på biologin idag. Temat var blodets cirkulation och ett delmoment var att mäta EKG. Allas hjärtrytmer var himla fina (förutom Sannas som var lite annorlunda) så Per ville utföra ett till experiment med oss - hur hjärtats rytm påverkas under vattenytan. Det gick ut på att en person skulle doppa ner hela sitt huvud i en spann kallt vatten samtidigt som dennes hjärtrytm mättes. Sanna anmälde mig som frivillig. Har jag nämnt att hon är väldigt snäll och söt?

Hur som helst, jag har sjukt mycket kallt vatten i öronen nu.



Något suddig men väldigt fin bild. Doktor Sanna och Syster Sofia ska ta EKG på Sara. Hon är inte så bekväm med situationen.



EKG-trådar kopplas till mitt armveck och min bröstkorg...



... och sen var det bara att bada! Härligt med iskallt vatten, brainfreeze är ju bara förnamnet. Sen svämmade det över lite, mitt huvuds volym hade vi inte riktigt räknat med när vi fyllde tunnan med vatten. Efter testerna kom Zorica, LG och Stig-Olof och undrade vad vi höll på med. Nejdå, inga mordförsök. Men blöt blev jag och hjärtrytmen försvann. Mission complete.

Jag har ätit tårta 4 gånger idag. Just nu mår jag aningens illa.

Idag redovisade vi våra projektarbeten och jag hade dagen till ära på mig stumporna som givit upphov till min tidning. Dessutom hade jag tröjan med tidnings-tryck på mig också för att komma i extra stämning. Och det gick faktiskt himla bra! Skönt att ha det klart. Så idag har Sanna och jag firat med kladdkaka, namnam!

Nu blir det snart tårta för mamma fyller år idag, 25+ eller vad hon är...



Gjorde lite gymnastik och lyckades få upp min fot i bild samtidigt som min fina tröja syntes och jag inte såg alltför plågad ut...

Min flöjt är i stort behov av renovering men här hemifrån får jag ingen förståelse alls för mitt stora problem - skicka iväg nu eller vänta till efter avslutad termin.

Självklart vill jag ha min flöjt fin, ren, hel och vällåtande (är det ens ett ord?) på stipendiekonserten i början av juni vilken är min sista konsert på musikskolan någonsin. Vill inte ens tänka på det, så sorgligt det är. Hur som helst, så känns det dumt att skicka iväg flöjten på snabbrenovering nu (de hinner inte fixa allt som måste fixas på såhär kort tid utan bara det "akuta") för att sedan skicka iväg den igen till sommaren. Usch, jag gillar inte att behöva fatta beslut. Ska dock se om Susanne och Jiri kan bygga lite på den så att den håller terminen ut i alla fall.

Nu ska jag ut i skogen lite för att se om det kan ge mig lite ro i sinnet.

Idag har jag varit ganska produktiv faktiskt. Eller, jag vet inte om det är så produktivt att handla en studentklänning men jag har ju fått saker gjorda i alla fall! Så som att...

• Handla studentklänning, kavaj till ev. oväder på student och vattenfast mascara (lipdrottningen har talat)
• Fixa klart min projektredovisning, halv nio på onsdag är det jag som är huvudpersonen i Parlamentet!
• Skriva det sista på planeringen till min och Sannas idrottslektion på torsdag.
• Scannat in 13 fina bilder åt Tina som hon har målat.
• Tränat box med Sanna, Sofia och Tina för sista gången i vår.
• Haft flöjtlektion.

Trots denna fina rad med saker har dagen känts lite sådär, seg, tråkig, meningslös, ja, ni vet. Inget som riktigt stämmer. Det blir nog bättre av att sova...



En liten bild från igår, hej och hå.

Nu blir det Växjö igen! Jag och Mange åker in till Simon och Stina för att sedan se på Katedralskolans musiktilläggs vårshow med bästa Philip. Idag är vi coola och kör keps!



Jag har ny dator så bilden är tagen med den, wooh!

Nu ska jag packa väskan, hoppa in i bilen och köra in till Växjö för en trevlig kväll med diverse folk på DeLuxe och Akropolis till en början. Därefter kommer Olof med bussen in till Växjö och vi drar vidare mot Högstorp där jag blir speciel guest star på en klassfest som inte har ett dyft med min egen klass att göra. Jag gillar planen!

När konserten i onsdags med The Mersey Beatles drog igång sket jag i allt annat. Allt runt omkring mig försvann - jag såg bara männen framför mig. Jag kände mig overklig! Det var som jag skrev tidigare, att några jag drömt om under hela min uppväxt och liv helt plötsligt fanns där. För mig var det The Beatles som stod där. De där 4 männen som hängt på mina väggar i drygt 4 år nu, som jag somnar med, mina sanna hjältar. Jag avskyr att sätta in mig själv i ett fack men om det är någonstans jag kan stå helt orubblig utan att skämmas är det i Beatles-facket. Dels för deras fantastiska musik, så enkel och rakt på - men också melodiös, djup och meningsfull - och dels för ikonerna som de är för mig, för popen och för freden.


Bild från konserten igår, charmige Steven Howard som Paul McCartney närmast i bild. Foto: SMP.

Konserten var 3 timmar lång, vilket var 3 timmar njutning och ändå kan jag rabbla upp ytterligare 10 låter utöver de 47 som de spelade för oss som kunde ha varit med. Blackbird, Let It Be, Yellow Submarine, Norwegian Wood... ♥ Väl värt att nämnas är också vilka sanslösa imitationer de gjorde. För mig som aldrig fick chansen att se de riktiga Beatlarna var detta så nära man kunde komma. Steven Howard fångade verkligen Paul McCartney som den lite glada och söta, nästan pojkaktiga i bandet. Mark Bloor som föreställde John Lennon hittade sin karaktär i all den mystik och finlyrik han utstrålar.

Man kunde stanna och vänta på signering och fotografering men då ville min mor och far hem (klockan hade passerat 23) så jag missade tyvärr det. Men kommer de tillbaka till Sverige och trakterna igen (som de lovade) - då är jag där!

Jag är fortfarande tagen. De var liksom... där.

Här kommer två bilder jag tog, inte helt fantastiska men dock ett bevis på att jag var där. Den första är tagen under It Won't Be Long och den andra, ja, säg det?

Igår var jag och tittade på The Mersey Beatles - det officiella hyllningsbandet till mina fantastiska hjältar. För mig är de så mycket mer än vad man kan förstå. Jag vill väldigt gärna förklara, men jag hinner inte nu för jag måste skriva skolarbete, tyvärr, tråkigt men sant. Ni lär höra av mig här snart!

Nu ska jag strax gå till sängs, men först ska jag berätta om min mardröm jag hade i natt. Jag drömde att det var min baldag och att jag satt hemma iförd klänning och allt, redo att åka. Men så slog det mig att jag hade glömt att gå till frisören för att fixa balfrisyren! Jag fick panik, jag hade nämligen missat tiden med 1½ timme och då var det inget att göra. Så mamma och jag beställe en taxi för att åka in till Växjö och göra frisyren på någon drop-in-salong. När taxin kom så visade det sig vara en hästdroska och jag blev riktigt panikslagen. Det värsta var att jag tänkte "har jag stått ut med att låta mitt hår växa ut såhär långt och vara ivägen till ingen nytta?".

Sen vaknade jag. Och nu mår jag ganska bra, för om det är detta som är mardrömmar som får mig panikartad över vad som händer i mitt liv, då måste man må rätt bra va? :)

Var är alla människor?!

Ja, visst, Sanna och Sara är i Tyskland med några av mina SP-vänner, och Therése är sjuk. Visst, absolut. Men resten av hela skolan? Jag var helt själv i matsalen. Jag och 6 mattanter. Det känns som att jag har missat någon officiell skolkdag! Jaja, tur att min kusin Simon har piggat upp mig lite med några roliga sms och att Sanna och Sofia verkar ordna en dejt med en australiensare åt mig som de träffat i Tyskland (hahaha). Vi får se hur dagen slutar. Nu ska jag se om jag hittar en rolig bild på mitt inlogg i skolan som jag kan dela med mig av.



Jag och en mansbyst i Aneboda, första veckan i ettan på gymnasiet. Snyggt att jag glömt att min hand kanske också skulle vara i färg. Nu ser ju den död ut.

Igår fyllde min kusin Jesper år och det påminde mig om att jag inte har berättat om när vi var massa kusiner hemma hos mormor och morfar förra veckan. Som alltid gick vi på upptäcksfärd i alla deras hus och skjul (det är typ, 9 st?) och denna gång hittade Mattis och Jesper en såg. Ni vet, en såndär tvåmannasåg där man drar om vartannat. De praktiserade denna på ett litet litet stackars träd som de efter många om och men fick omkull. Jag filmade en snutt och det första man hör är när Jesper på sin breda fina Lunda-skånska försöker skylla sin bristande såg-kapacitet på sin uppväxt genom att säga "Alltså, jag är född i stan!".



Vi hade det hur bra som helst och nu är även Lukas flickvän Sanna invigd i Trafik-Trolle, ett måste för att komma in i vår släktgemenskap. Här nedan är en bild på mig från den dagen, iförd mormors gamla klänning som jag sytt upp och sytt om. Synd att man inte ser så mycket av klänningen, dock. Mest hår.

Ikväll har jag suttit och spelat Backpacker 3, dels med mig själv och dels med hjälp av mamma. Hur jag hade möjlighet att bli det högsta man kunde bli inom spåvärlden; häxa, är det ingen som förstår.

Nu måste jag ladda min mobil med nya pengar innan kvällen tar slut och sedan startar en ny vecka. Jag ska nog kunna slänga upp ett till inlägg om besöket hos mormor och morfar förra helgen, men då måste jag byta dator först. Har ni haft en mysig och solig helg?

Alltså, jag hade ett jättebra blogginlägg på gång. Verkligen, bra var det. Suck. Hur som helst är det inte kvar i mitt medvetande längre och jag är allmänt trött och längtar efter min lilla säng. Jag är en person som sover väldigt mycket och att jag dessutom har tränat 3 gånger de senaste 2 dagarna gör mig ännu tröttare. Sedan pratar jag i sömnen också vilket Sarmad kallade en sjukdom när han redovisade igår. Har alltid undrat vad som varit felet med mig. Nu vet jag. (Alla som någon gång spenderat bara en enda natt i samma rum som jag har hört mitt babbel. Och samma sak gäller dagtid. Det där med babblet. Det kommer bli tyst här hemma när jag flyttar. Okej, parantesen spårar ur.)

Jag gillar inte han den där Cooper som har ett test. Han är så otrevlig.

Som ni säkert vet, många av er, har jag sparat ut en massa hår till balen. Nu är mitt hår jättelångt. Så mellan balen och studenten sen så åker säkert en decimeter.

Sedan färgade jag in en massa blonda slingor för ungefär ett år sen som jag funderar över nu. Jag tänker inte färga om mitt hår, utan låta det växa som det vill i den färg och takt det känner för. Dock hade det varit spännande att se hur jag sett ut i mitt mörka hår om jag inte haft det färgat och/eller solblekt.

En mörkbrun Sofia, hade det varit något tros?



En mörk hårslinga, min naturliga ej solblekta eller färgade färg, och en blond färgad slinga. Ganska snygga naglar för att vara jag, de tycker jag att ni bör notera!

I morgon ska vi som har Idrott och hälsa B på skolan springa Coopertestet, dvs i vårt fall 2000 m på bana. Är jag pepp? Nja. Känner jag pressen bara för att jag representerar en konditionsidrott? Ja. Vad gör jag åt saken? Kolhydratladdar = Äter och äter.

Låter som ett bra sätt att komma i toppform.

Ikväll var det uppstart för en ny grupp med barn som skulle börja orientera. Jag fick en ny bästa kompis - hon heter Sofia och är 8½ år (det där halva året var viktigt) och hon var fantastisk!

Solen skiner, jag är trött men det känns bra. Förutom att syon är så trög så att ord inte räcker till.