Jag kom nyss hem och såg att jag hade fått ett rosa brev märkt med "Här kommer ditt röstkort. Kyrkoval 20 september". Direkt trodde jag att det var nån som jäklades med mig och skickade ett sånt bara för att reta mig ytterligare för att jag inte fyllt 18. För det man har lärt sig, är att vid 18 års ålder får man rösta - punkt slut.

Fast det kändes lite skumt, ändå, varför skicka röstkort till mig om jag inte skulle få rösta? Men... jag är ju bara 17? Jag fick inte ihop ekvationen riktigt, och bestämde mig för att reda ut saker och ting. När jag kollade upp detta nyss är det faktiskt så att man får rösta i kyrkovalet redan från 16 års ålder. Spännande.

Om jag ska rösta? Självklart! På vem? Ingen aning! (Än...)

Vi har som uppgift i Svenska B att hålla ett tal om valfritt föremål, och jag valde jeansen. Jag vet dock inte om det börjar spåra ur.

"Eftersom detta plagg är så pass perfekt så finns det säkerligen andra områden där det skulle hävda sig utomordentligt. Om jag själv skulle välja, så skulle jag bogsera min bil med ett par jeans istället för bogseringslina."

 

Varför inte?

 

För er som inte visste, så är det ju mig Måns sjunger om här. Marie kan ju ta och packa och lämna, så att säga.



(Sen kan man ju börja fundera på varför jag lyssnar på julmusik i augusti...)

Idag började jag min lördagsmorgon med att räkna några sidor Matte E. För jag känner att det är dags för mig att skärpa upp mig särskilt inom matten, jag har klarat mig igenom mina mattekurser på "talang" och lyckoträffar, och det har inte direkt gått bättre och bättre. För att då klara minst VG i Matte E, som jag har hört har varit svårt för många tänker jag inte hamna efter denna termin, jag tänker inte göra det! Så här ska det räknas!

Det går så mycket lättare att fokusera och plugga när man stänger av känslor, så jag ska nog göra det. Visst låter det strålande töntigt och osocialt?

(Här skulle det varit en bild men det bidde inte så)

Igår var det seriepremiär för True Blood på svensk TV och jag ska faktiskt försöka följa denna serie, annars är jag ganska värdelös på att följa serier men eftersom den kommer finnas på SVT Play också så finns det förutsättningar! Det som jag såg igår gillar jag iallafall.

Innan jag kom hem och dumpade mig på soffan så var jag på Hissö och sprang lite och det lönar sig faktiskt att ta det lugnt och tänka två sekunder extra, jag missade i princip ingenting. Resultaten för det arrangemanget hittar ni här.

Skolan börjar 11.10 och slutar 12.15, enbart idrott idag och den ska bara vara teoretisk med lite uppstart och planering vilket innebär att min dag nog inte kommer vara alltför påfrestande... Det gillar vi!

Vi hade idén, vi genomförde den briljant, vi hade både Foppa och Perra med på fotot och det var så fantastiskt genomfört att fotografen som tog vårt skolfoto till och med ville ta kort på vår rekvisita efteråt då det var väldigt roligt och innovativt.

Vad händer sen?

Någon förbannat dum människa går och snor fotografens dator. Med alla bilder. Vilket innebär, att om inte fotografen hade bilderna sparade även på kameran så kommer vi få ta om våra kort, bära dit all rekvisita igen någon annan dag och det tog omkring 20 minuter att bära det från skolan. Dessutom kommer vi aldrig kunna tajma det med att Foppa är på skolan heller.

Varför?

Första skoldagan i trean är avklarad, och jag är fortfarande pepp! Det kommer säkerligen smälta av succesivt, men varför tänka på det nu?

I morgon är det skolfoto och prioritet ett ligger på att sätta dit det något så otroligt bra! Så som det känns nu kan detta bli mycket lovande! Dessutom nästan bad Per om att få vara med, och vem kan neka honom, denne charmante man?


If you had one wish, what would it be
If you had one wish, would it be about me

Igår fyllde kära Annie Roos 19 år och jag, Malin, Sara, Sanna och Jonna hoppade in i Jonnas vrålåk för att åka till Moheda. Att åka i 120 med nedrullade rutor är dessutom luftigt, kan jag berätta.

Hemma hos Annie var även Erik, Emma och Johan Graesén och Fannie och Minna (rätta mig om jag har fel). Det blev en otroligt trevlig kväll, tacktack!

Nedan är kortet som jag gjorde till Annie som hörde ihop med mitt, Sannas och Saras paket.

Innan jag cyklar till Sanna och sedan skolan nu så tänkte jag lägga upp en gammal godbit, större chock är det nog svårt att reda ut när jag fick. Denna bild är 2½ år gammal men ack så klockren! Titta själv - javisst är det Lukas jeans i frysen.

Jag har sommarlov fortfarande och det är verkligen helt underbart. Men vet ni vad? Det är bara 22 timmar kvar nu. Sen finns det ingen återvändo...



Min finaste sommarbild ever tror jag!

Nu kommer en ny look-alike som har legat på ytan och gnagt lite men självklart ska den upp här! Det handlar om dagens stavhoppsvinnare i VM, som liksom gjorde en maffig bragd som hoppade med smärta upp i ögonbrynen! Steven Hooker (med det vackra efternamnet) borde gå efter ordspråket "Pain is temporary, glory is forever" om han inte redan gör det.
Har ni listat ut vem det är han är lik? Jens, såklart :)



Kanonfint!

Min hand till vänster, Sannas till höger. Åldern har ingen betydelse - här är det jag som skrapar vuxenpoängen!

Har precis ändrat planerna för dagen och ska åka in med Sanna till Växjö inom en timme, vi ska titta på elitinnebandy nämligen Pixbo mot AIK. Inte så dumt! Men först måste jag fixa i ordning mig och steka lax som jag tänkte smäcka i mig, jag är redan piggare och gladare!

Jag har ont i magen, hostar och har ångest över att skolan börjar på måndag. Vilket innebär att jag måste kämpa sista året, för att smäcka de där betygen som jag vet att jag kan klara och därmed få möjlighet att komma in på vilken utbildning jag vill, nästan. 20.0 kan vi ju glömma iallafall. Sen har jag ångest över att inte få en bostad där jag vill hur jag vill också, petig som jag är, och det är ett år kvar och lugna puckar än så länge. Hur kommer jag inte må sisådär veckorna innan? Hopplösa unge.

Nu har jag äppelchips i ugnen (jag har ingen aning om hur det där kommer smaka) och ska slänga mig på soffan och titta på marathon, friidrotts-VM. Sådär lagom mycket kommer jag bry mig.

Sitter och njuter av U2 - With or Without You, så jäkla fint drag i den hörni!

Har gått och blivit nerförkylad, Lukas har smittat hela familjen, tror jag och Jakob. Vi skyller på lillebror i alla fall. Därför hade jag tänkt ligga på soffan hela förmiddagen och väldigt passivt njuta av friidrott. Men vad händer då? Jo, det är en sån där B-dag när de inte sänder några förmiddagspass på tv! I och för sig är väl det lika bra, då det tydligen är 50 km gång hela tiden, vilket inte är så ytterst upphetsande. Som Lukas sa innan - de springer sitt fortaste fast bara nästan.

Istället har jag börjat dagen med att städa toaletten, vilket var sista grenen för att vara klar med hela undervåningen. Jag städar hela huset såhär några dagar innan skolstarten under mammas våld, men jag ska faktiskt få pengar för det har hon sagt. Dock är det oklart hur stor den summan är, men det återstår att se.

Nej, nu blir det nog tv ändå, eller rättare sagt, film. Tänkte titta på Hairspray, galet rolig, snygg och genomtänkt film med en gnutta sensmoral som man nog inte tar skada av...

Idag är jag så rolig att jag nästan inte står ut med mig själv. Inlägget kommer nämligen handla om min häl, därav rubriken med ett medvetet stavfel, för att skoja till det lite extra. Det blev mer tragiskt, haha.

Kom till sak;
min häl har en skum blåsa under sig. Jag vet inte hur jag fick den och framför allt inte hur jag ska få bort den eftersom man går på sin häl varenda dag, då hinner den ju aldrig läka. Tur att den inte gör ont iallafall.

Jag skickade in ännu ett bidrag till Tjuvtittat häromveckan, men de har uppenbarligen inte min humor. Hoppas ni har det! Jag tycker det är ett utmärkt bevis på vardagshumor!




Ica Supermarket, Alvesta

Ikväll har jag tränat orientering, jag och Philip sprang en bana ihop. Det gick faktiskt ganska bra, och det roligaste var nästan när vi sprang på en liten stig och jag bara sprintade iväg som en galning, med Philip hack i häl. När vi kom fram till kontroll 10 någon minut senare flämtade han:
Jag trodde inte att du kunde springa så fort!
Sofia: Klart jag kan! Inte så länge bara...

Men det som rubriken syftar på, är det som jag gjorde för några minuter sen, nämligen duschade. Efter varje träning när man duschar är det alltid lika spännande att se vad man hittar i håret. Det kan vara lavar, mossor, myror, kottar, barr, andra växter, eller som idag, pinnar. Idag hittade jag en pinne i håret när jag duschade. Det är fascinerande!

Jag skulle kunna driva den här bloggen som en mat-blogg, visste ni det? Mat är ju så himla bra! Nu är dock inte detta fallet, min blogg kommer fortsätta vara så mystiskt blandad som den är. Men idag lagade jag en så himmelsk måltid till lunch att jag bara måste visa det för er! Jag bjöd mig själv på den småländska landskapsrätten, som det numera är; Isterband och dillstuvad potatis. Det är ju sagolikt! Så allt är jag smålänning, och inte skåning, när det kommer till maten!



Mums med isterband och dillstuvad potatis! En hembakt cookie till efterrätt var ju inte helt fel heller...

Igår hade jag nog ett besöksrekord här på bloggen; 25 stycken unika besökare! Det är inte så illa, aight?

För någon månad sedan skickade jag in en bild till Tjuvtittat som tyvärr inte har publicerats, det tycker jag är dålig stil för roligare än såhär är det svårt att få det! Helt underbart! Urklipp ur Smålandsposten.

I lördags konfirmerades mitt kusinbarn Rasmus, som bor i Täby. Min kusin Kristina och hennes man Gustaf är läkare och har tre otroligt härliga söner. Rasmus och jag är ju i nästan samma ålder, och han är en helt underbar människa! Hade en jättemysig kväll i deras fina hus, dit måste jag åka igen snart!



Bild från i lördags, det var helt okej väder så det blev mat och tårta i trädgården! Jag och Rasmus.

Det är gräs, det är sommar och det är ny design!

Då kanske faran står på lur,
men vi har vänner - det är tur!

I fredags åkte jag, mor och far upp till Linköping för att hjälpa Lukas att flytta. Han har bott på 23 kvadrat i fyra år nu, så han började tröttna och har skaffat sig en stor och fin och ljus och fin (sa jag det?) tvåa istället. Att så mycket saker kunde få plats i en möblerad etta, som vi bar ut därifrån, det är fortfarande ett mysterium. Hur som helst, efter någon tripp till IKEA och K-rauta och liknande, är det nu riktigt trivsamt hemma hos honom! Även värt att nämnas; han har över 25 par skor, varav drygt 15 är träningsskor. Det är inte riktigt som det ska :)



Ganska fint va? Särskilt med avspärrningssnitseln runt stolpen i mitten. Jag är nöjd med detta!

Jag vet att min vad ser enorm ut och att min mobil borde nomineras till världens inte riktigt bästa kameramobil,
men hur som helst;
jag har 35 myggbett på vardera vad. Det kliar något så kopiöst att ni inte kan föreställa er!
Galet. Gå aldrig mer ut i skogen barn!
(Ska jag säga...)

Jag kom på världens grej, två look-alikes som är helt galet lika! Det är jättekul! Här ska ni få se.


Hasse Aro, programledare och Alan Rickman, skådespelare (spelar Severus Snape i Harry Potter. Oj, nu blev det HP igen...)

Jag vet att jag har rätt.

Ny design är på ingående. Inte för att jag gjort någon, eller funderat på hur jag vill ha den, eller så. Men det behövs, på riktigt, eftersom det här är lite av en nystart kan jag inte ha gammal design, get the point?

Idag påväg till Spåren (restaurang och pizzeria i Alvesta för ej insatta) så blev jag omkörd av en bil i full fart. Det var en dammigt röd Volvo av okänd äldre modell med påbyggd vinge där bak och tonade bakrutor. Mina förutfattade meningar tillsammans med mitt icke-befintliga samvete hostade fort ut "raggare" men det skulle jag få äta upp! För när bilen svängde runt i nästa korsning såg jag att det var en dam ~70 år som körde bilen. Vet ni vad min första tanke var?

Hon måste ha druckit polyjuice-elexir!

Om du undrar när det har blivit för mycket Harry Potter, så kan jag berätta. Nu har det blivit för mycket.

PS. Vet ni inte vad polyjuice-elexir är? Det är en slags trollbrygd som man kan brygga för att få bli en annan, redan befintlig person för några timmar. Man blandar x antal okända ingredienser plus en bit av den människan man skulle vilja bli. Hårstrån rekommenderas. Nu vet ni. DS.

I sommar har min högra handled sett ut såhär, från och till. Varje armband har något visst minne med sig, en viss känsla det bär på och nu när sommaren går mot sitt slut har jag faktiskt plockat av nästan alla. Det är en sommargrej för mig, det där med alla roliga armband. Passar sig bättre när man inte har långärmade tjocka tröjor, tycker jag. Hur som helst tänkte jag berätta lite om alla armband, vart och ett för sig, uppifrån och ner.

De tre gula plastarmbanden är faktiskt bara tre av tolv som fanns från början. Jag hade tolv stycken, vi var fyra som delade på dem, tre var. Jag, Philip, Stina och Simon - O-ringen, sommar, idiotiska påhitt, barnasinne och äventyr. Det är vad de bär på.

Två skinnremmar - en beige och en svart. De har jag haft på mig i ur och skur i princip hela sommaren, och de representerar sommaren 2009. Tunisien, Island, O-ringen, dagarna i stugan, den regniga eftermiddagen med Lukas på altanen, när vi jobbade hemma hos mormor och morfar, sol-cykel-shopping med Sanna... Sommaren.

Ett metall/pärlarmband från Tunisen. Tunisien var en fantastisk och unik resa, Moa och jag fick vara med om otroligt mycket och jag kommer aldrig glömma hur många tankar jag hade den veckan, hur pirrig man kunde vara, den där kvällen när vi var busiga, eller när jag fick reda på att Michael Jackson var död, för det var där. Jag minns allt.

Två armband med plastpärlor, ett svart/vitt och ett mångfärgat. Det svartvita har jag fått av Elina och det är hon för mig. Allt hon och jag varit med om, hur den människan tar mig med storm och att jag alltid saknar henne. Det andra, med alla färger, representerar alla underbara orienterare jag har förmånen att känna. Mina "IG-barn"; förutom Elina är det även Elin, Erika och Lise. Krissi, såklart, Jens, du med! Mange, Nina, Johan, Eric, Johan, ni är min familj.

Längst ut ett relativt nytt Barbie-armband jag fick av Malin och Josse förra veckan. Även Annie, Jonna och Emelie finns med i det, liksom resten av NV06. Men jag tänker också på NV07, TE07 och SP07. Det är alla människor från skolan, ni sitter där allihopa lika rosa och bubbliga som sockervadd. På baksidan av det där hjärtat med de präktiga barbiedockorna står det "Friends Forever". Passande va?

Jag hade tidigare ikväll en nära-döden-upplevelse. Mamma och jag var ute och tränade på att backa runt gathörn. Jag har inte haft svårt för något speciellt alls inom bilkörningen utan allt har flutit på fint, men gosse, det här med gathörnen höll på att döda mitt psyke.

Hur som helst, så frågar jag mina läsare med körkort; behövde ni backa runt gathörn på er uppkörning? För vetskapen av detta skulle lugna ner/hetsa upp mig lite.

Brokeback Mountain - om du inte sett den, se den!

Jag var påväg mot biblioteket för att möta Sanna när jag hör ett välbekant nynnande från några buskar jag går förbi. Ett sådant där typiskt "shalla shallaaaa" som jag bara inte kunde ta miste på. Därför tog jag ett djupt andetag och sa "Hej!" varpå ett glatt ansikte dök upp, och visst var det han, det var S från min klass. Som alltid, var han än är, utan att lägga märke till alla människor som stirrar på honom, nynnar sitt "shalla shallaaaaa"...

Växjö igår med Melody Club i spetsen var himla trevligt, saknade bara Take Me Away och Annie (inte du Annie, du var ju där, utan låten). Men det som nästan gjorde kvällen var ändå raggningsrepliken som en ~15årig kille gick fram och sa:

Hej gumman... jag är inte våldtäktsman!

Denna lördagförmiddag hoppade jag in i bilen och körde in till Växjö med mamma. Ärendet? Att köpa min balklänning. Att jag är ute i extremt närmare äckligt god tid är Sannas fel, faktiskt. Hon var iväg och provade i tisdags, och då blev jag så sugen att jag stack in en sväng igår. Då hittade jag den. Kunde inte riktigt motså, med nedsatt pris och allt. Så nu hänger den här hemma! Helt fantastisk!

Nu har jag varit och badat och svalkat mig, jag var nog den enda på hela stranden mellan 7 och 30, men vad gör det? Det var sommar, strand, sol och sjö!

Planerna för kväll är Karl-Oskardagarna i Växjö, med Sanna som min som vanligt eminenta chauffis och Melody Club på scen, bland annat. Som gjort för en bra kväll!

Igår kväll, fredag, så kom 6 fina flickor hem till mig. Sanna, Annie, Josse, Malin, Jonna och Emelie och dagen till ära hade de med sig bubbel, partysugrör och chips! Jag bjöd på mat och det hela blev en otroligt rolig och mysig kväll! Det var lite som ett avsked eftersom alla utom jag och Sanna ska flytta inom den närmaste månaden. Tack för alla roliga stunder, och det är klart att det blir fler, eller hur?

Godbitar från kvällen
- Hon är med barn nu.
- Va, med vem?
- En finne. De träffades bara en gång och nu är hon gravid.
- Jaha, blev hon gravid den gången eller?

Kåt som en guppy!

Solen skiner (!) i Växjötrakten, otroligt eftersom Växjö annars är den svenska stad med minst soltimmar varje sommar, utan undantag. Hur som helst ska jag ta det tillfället i akt och åka iväg och bada, Törnåkra bär det av till tror jag allt. Bloggar om gårdagen när jag kommer hem!

Avslutar dagen med lite visdomsord från min kära vän. Nu ska jag sova,
för att spendera morgondagen med Sanna i Växjö på dagen, och sedan
kommer flickorna hem till mig imorrn kväll! Låter inte det bra så säg?

I förmiddags var jag hos folktandvården och det var en ny tandläkare som kikade på mina tänder. Ja, för att vara rakt på sak, han såg mycket bra ut om man säger så! Jisses, jag fick hålla mig för att inte stirra. Han sa dessutom "det var trevligt i din mun". Hur bra låter inte det menar jag? Dock tänker jag inte säga vad han heter, men han är 23 år ;) Haha!

Det är så typiskt mig, jag tycker var och varannan person är snygg. Men det finns så himla mycket skönhet där ute, folk! Mina personliga favoriter kan ju inte de som umgåtts med mig ett tag undgått; Brolle och Måns. Smaskigt. Drömmar är till för att drömma, just.

Uppdatering: Jag hittade honom på facebook! Tandläkaren alltså. Stört snygg. Tänkte först bli vän med honom, men, nej. Kanske inte.



Brolle på flygplats, min bror mmsade den här bilden till mig för att informera om att han och Elin flög ihop med Brolle. Han visste att jag ville veta ;)

Jag funderade det på kassörskan på bokhandeln frågade, om vi saknade skolan. Men nej, det gör jag inte. Bara kompisarna, såklart. Och lärarna. Och komvuxeleverna. Och killen med den rutiga skjortan.

Jag saknar att bli väckt ur dagdrömmarna på mattelektionerna av Foppas 'vad tänker du på nu då?'. Jag saknar att få suddigummin i huvudet på religionen. Jag saknar rullstolsracen på NV. Jag saknar att springa som en idiot mot dörren mellan skåpen och fysiksalen, för att precis hinna se den slå igen framför näsan på en. Jag saknar att springa iväg och gömma mig för lärare.

Jag saknar Foppas suckar och skakningar på huvudet. Jag saknar att störa honom och Per när de spelar schack. Jag saknar att skratta åt allt som händer. Jag saknar att cykla hem från skolan och säga 'bajselibajs' till Sanna när hon skiljs från mig och Sara vid trafikljusen. Jag saknar att Adrian alltid kommer 5 minuter för sent. Jag saknar att bli away-assed av NV06flickorna. Jag saknar LGs sätt att säga 'Hejhej' på.

Jag saknar att tävla om vem som ska få den bästa toan när alla ska gå på toa samtidigt. Jag saknar att alltid göra bort mig. Jag saknar någon som ritar snoppar i mina böcker och i mitt skåp. Jag saknar att misslyckas på varenda laboration jag tar mig till. Jag saknar när Anton ifrågasätter allt. Jag saknar Gunillas sätt att se förvirrad ut som bara hon kan. Jag saknar att somna i grupprummet. Jag saknar att Sarmad kommer och går på lektioner hur som helst.

Jag saknar att leka kurragömma i biologisalen. Jag saknar att mata fiskarna. Jag saknar sofforna som inte finns. Jag saknar allt skvaller som cirkulerar runt. Jag saknar alla fordonare som ger en mördarblickar. Jag saknar att bli utslängd från matsalen. Jag saknar SvenskaC-lektionerna utomhus. Jag saknar att leka på idrotten med NV07 och TE07.

Jag saknar nog skolan. Men bara lite...

Sanna och jag var nere på 'byn' här i Alvesta lite tidigare ikväll. På bokhandeln var det lite extra trevligt, sådär, så att man får ännu mer livskvalitet liksom. Jag köpte två kollegieblock och när jag skulle betala spelades den här konversationen upp.

Kassörskan ~50: Jaha, längtar ni tillbaka till skolan?
Vi: Mjaaa, lite kanske.
Kassörskan: Ja, att spana på alla snygga killar då förstås?
Vi: Haha, ja, jo, nej det är ju aldrig fel...
Kassörskan: För så var det iallafall när jag var ung! Och det har väl inte ändrats? Nej, det har ingenting med åldern att göra, jag tittar fortfarande på snygga killar!
Vi: Ja absolut, det slutar man nog aldrig med. Eller?
Kassörskan pekar på några pennor.
Kassörskan: Vilken färg gillar du?
Jag: Eh, blå?
Då lägger hon ner en fin blå penna i min kasse och ger Sanna en ytterst flirtig blick innan vi travar ut. Sedan kilar vi snabbt runt första bästa hörn och viker oss av skratt...

Nyår 08-09 firade jag med två andra själar födda 1991. Vi hade som nyårslöfte ihop att ta körkort under 2009. Den 2a februari hade den första tagit körkort, och idag, den 3e augusti den andre. Så kul att det är 2 månader kvar för mig, till jag fyller 18.

Efter att ha övervunnit kaffebryggarna på jobbet har jag nu lyckats servera kaffe till de runt 20 som är tillbaka från semestern. För att försäkra mig om att jag lyckats tog jag själv en kopp. Himmelskt. Jag hade ju slutat med kaffe. Tji fick jag.

Jag saknar er.