You've got a friend
Sofia: Hej, vad gör du?
Philip: Hej, jag håller på att springa ut och in med tvätt och passa min lillebror.
Sofia: Jag har skittråkigt. Vill du cykla med ut till Dansjön och bada?
Philip: Vilken otroligt värdelös idé. Låter helkorkat. Jag skulle aldrig någonsin vilja göra det. När kommer du?
Badaaaa!
Sommelisommar
Vi har renoverat i stugan också och därför slänger jag sist i inlägget in en bild på mig i försmå kläder & munskydd då jag anfaller vårt tak med en kofot. Bara för att jag vet att ni alltid velat se mig så. Right?
På lördag åker jag till O-ringen, och för er som inte vet vad det är kan jag berätta att det är som en stor stor festival. 22 000 människor ska springa orientering och en hel del ska dit utan att tävla så det är säkert 25 000 pers där, otroligt mycket folk och det pågår i en vecka. Så jag drar till Dalarna och Sälen! Kommer bli kanon, ska bo i stuga med Anderjons och Carcamos.
Det spöregnar nu, så jag ska nog smita upp på mitt rum och köra lite boxning till Michael Jackson, eller nåt. Helt udda idé, jag vet.
So long!
Idag åker jag till stugan en vecka och det ska bli så sjukt skönt faktiskt. Det enda som jag saknar där är en dvd, så att man kan titta på film om vädret sviker en. Men jag ska bunkra upp med böcker istället!
På fredag kommer bror och på lördag fyller han år, jag saknar dig Jakob! :)
Ha det bra här hemma, vi ses, nog ;)
Mitt Tjoget, mitt härliga Tjoget
Tjoget 2008
På lördag eftermiddag den 5 juli skumpade vår bil in på campingen i Alsjömåla någon mil utanför Emmaboda. Under det kommande dygnet var det här som 20-mannastafetten Tjoget skulle avgöras för 33:e året i rad. Vi mötte lagledare Mats Arnesson precis när regnet började falla och han meddelade oss då att Alvesta SOK i år hade blivit utvalt till "årets tjoget-lag" och att speakern och övrig målpersonal skulle ha lite extra koll på oss. Spännande!
Starten gick klockan 15.00 och 88 löpare gav sig ut på den första sträckan, samtidigt som molnen sprack upp och vi fick lite solsken på oss. Vår representant var Erik Blomgren, som är mer känd som skidåkare än orienterare, men han har sprungit den första tjogetsträckan flera år i rad nu och det fixar han bra! Även i år sprang han på fint och växlade ut Stephan Östergren på den andra sträckan ca 7 minuter efter täten.
Roger Andersson uppe i speakertornet hade koll på Erik när han gick i mål och kallade upp honom på en intervju där Erik fick frågan om det hade varit svår orientering i skogen. "Jag vet inte, jag hängde bara." fick han som svar på det, och det är ju en häng-kavel som det handlar om!
Stephan sprang på väl och växlade över till Joel Östergren. Efter Joel följde Gustaf Arnesson och därefter Hannes Östergren. Både Joel och Hannes fick sig en pratstund uppe hos speakern och klarade både det och sina sträckor galant. Joel och Hannes var dessutom debutanter i Tjoget i år, roligt! Gustaf hade det däremot inte lika roligt på slutet av sin bana, därför att hans sulor under skorna lossnade nästan helt på båda fötterna. Tilläggas bör att det var riktigt stenigt på slutet...
Sträcka 6 tog Magnus Gustafsson hand om och han trivdes bättre med förhållandena i år än förra året då det regnade konstant. Han höll ett halvt föredrag för alla deltagare om den vackra terrängen då även han fick berätta hur det varit ute i skogen i en intervju. Dock hade han inte hunnit riktigt i tid in i mål för att Frida Arnesson skulle komma undan omstarten på sin sträcka, som var den sista sträckan för lördagen. Det var damsträckan och Frida sprang på bra, så efter 7 avklarade sträckor låg vi 67:a, distanserade med knappa 80 minuter av då ledande OK Orion.
För de tappra ASOK:are som skulle övernatta i Alsjömåla var det till att gå och lägga sig i tid i sina tält, respektive husvagnar och bilar för att få åtminstone några timmars nattsömn innan det var dags för tävlingen att dra igång igen. Undertecknad gick inte upp förrän kvart i fyra på söndagsmorgonen (dagens ungdomar, otroliga sjusovare) men får försöka att referera vad som hände innan dess så gott det går.
Klockan 01.00 gick ledarlaget ut i jaktstarten, och Alvesta SOK:s Samuel Östling fick vänta 45 minuter ytterligare för att gå ut i masstarten som släpps då. Alla lag som ligger mer än 45 minuter efter ledarlaget efter första dagen går ut samtidigt för att inte spridningen ska bli för stor under söndagens lopp. Samuel som är en van nattlöpare, och särskilt i tjogetsammanhang, sprang mycket bra och plockade 4 placeringar. Hans Sjögren tog över efter Samuel och gjorde ett stabilt lopp även han, och likaså Hans fick sig en pratstund med Roger Andersson i speakern som fortfarande hade koll på vad ASOK presterade.
Den tionde sträckan sprang Mats Arnesson och han fortsatte att hjälpa laget att avancera i resultatlistan och efter att vi genomfört halva Tjoget 2008 låg vi på en 60e plats. Jonathan Östling lät på förhand inte överdrivet motiverad till att ge sig ut på 6,5 kilometers orientering en söndagsmorgon klockan 5 men han visade verkligen var skåpet skulle stå då han med sina 59 minuter plockade hela 6 placeringar - flest av alla i vårt lag i år - och förde i mål laget som 54:a.
Trots Jonathans kämpainsats fick undertecknad gå ut i omstarten vid 05.40 med många andra löpare. Eftersom jag har varit skadad hela vintern och större delen av fjolårets höstsäsong så var det här min riktiga "comeback" och det kändes direkt att jag skulle få det jobbigt med det tempot som drogs upp i början. Jag bet i och sladdade länge längst bak i andraklungan som bildats efter masstarten, men när jag såg att hela klungan drog iväg 90 grader åt fel håll till tredje sista kontrollen såg jag min chans och ökade tempot lite, och utnyttjade de allra sista krafterna jag hade kvar. Klungan upptäckte sitt misstag för sent och jag lyckades hålla undan för dem enda in i mål. Stapplande växlade jag över till Göran Lundahl och fick beskedet av Roger uppe i speakern att han ville prata med mig.
Att klättra upp för en stege efter att precis sprungit fortare än vad man någonsin gjort på 9 månader är kanske inte att rekommendera men upp kom jag tillslut, och fick redogöra för hur det hade varit för mig i skogen. Efter lite om och men kom jag dessutom ner för stegen, vilket förvånar mig lite eftersom det där med stegar inte alltid varit min grej...
Göran sprang på ordentligt fort och växlade ut Bengt Nilsson, som är en riktig tjogetveteran, på den 14:e sträckan. Efter målgång tog Bengt initiativet själv och klättrade upp till speakerherrarna vilka med glädje gjorde en intervju när morgonen så sakteliga började gry över TC.
Roland Gustavsson tog hand om 15:e sträckan och efter honom var det dags för Leif Anderjon att göra tjogetdebut. Det var ingen mjukstart han fick med 8,1 kilometer, men Leif fixar allt och så även det här! Vid Leifs målgång låg laget på en 51:a plats och kröp allt närmre den 50:e placering som lagledare Mats hade satt upp som mål för i år.
När Simon Anderjon blev hörd uppe hos speakern efter sin 17:e sträcka berättade han att "det kunde nog inte gått så mycket sämre." Som en tröst fick han med sig två godiskolor, men trots att han inte var nöjd så plockade han ytterligare en placering med sitt lopp. Nu var både Elin Johansson och Hanna Lundahl ute på 18:e respektive 19:e sträckan p.g.a. omstarter, och de hjälpte tillsammans upp ASOK 3 platser. Glada tjejer som fick vinka till speakern dessutom, de var nog inte ledsna någon av dem för att de missade intervjuer...
Så var även vi framme vid den sista sträckan och som avslutningsman hade vi Ola Nilsson. På förhand visste vi att Ola var duktig - men att han skulle vara så bra hade vi inte riktigt räknat med. Även Ola hade gått ut i omstart, precis när vi ställt oss vid målfållan för att börja spana efter honom så dök han upp! Ola var andre man in från den gigantiska massan av omstartare, minst 60 lag, och på sin sträcka placerade han sig som 5:a. Riktigt imponerande! Intervjun efteråt kändes nästan som en segerintervju efter Olas fenomenala insats. Dessutom förde han upp laget tre placeringar, vilket var riktigt mycket då det rådde stora tidsavstånd på slutet.
Alvesta SOK slutade på en 44:e plats i årets upplaga av Tjoget vilket är den bästa placering som vi har nått på 3 år, dessutom var vi på egen hand i år utan både tjecker och virdar. Att vi dessutom fick extra mycket uppmärksamhet i år som "årets Tjoget-lag" var något som jag tror att alla tyckte var riktigt kul och kryddade till helgen ytterligare.
Inför nästa år har det diskuterats mycket om vi ska skrapa ihop till två lag eftersom att vi vet att vi har resurser till det. För att vår orienteringsverksamhet ska leva vidare i klubben måste alla ställa upp när det är sådana här arrangemang på gång, och det handlar inte om att vara med och kriga där uppe, utan om vi kommer runt våra banor är vi nöjda.
Till de som har pratat om att lägga ner orienteringen i klubben är det här ett utmärkt tillfälle att visa på att vi absolut har hyfsad klass på verksamheten fortfarande i och med den här placeringen. Tilläggas bör att flera av våra "självklara" långlöpare var borträknade i år (Magnus Lundahl skadad, Linus Eriksson klubbyte, Jonathan Lundqvist sjuk).
Sofia Gustavsson
Bara en liten parantes
barn med dålig uppfostran har kul
Narnia och Miss Li
Efter det så gick vi på Narnia - nej, det är ingen barnfilm, så det så! Ja, okej, medelåldern var typ 12 men det berodde nog snarare på att vi såg den klockan 15. Nog om det; själva filmen var kanon! Förutom att jag var kissnödig den sista timmen typ, men ja, det fick jag ju leva med helt enkelt. Jag är galen i Narnia. Totally.
Käkade gjorde vi där inne, jag har käkat mer än någonsin under det senaste dygnet. Dessutom har jag nästan brutit nyckelbenet. Haha, jag och Tina brottades lite i gräset igår när vi åt godis utanför 88an, och igårkväll var jag svullen och mitt nyckelben står numera ganska rakt ut. Jag funderar på om det alltid har gjort det eller om jag helt enkelt mosat det, för det är fortfarande ömt. Suck. Förra gången jag var hos doktorn var när jag brottats med Tina på Fair Play Cup... jag kanske umgås för mkt med henne? (; Näe, det går det inte att göra!
Till sist, bästa låten just nu: Oh Boy - Miss Li Den är fantastisk!
Sommarlovstisdag
Fixat lite i trädgården hemma med mamma, och nu hör jag att hon inte kan få igång gräsklipparen... vänta ett strax så ska jag gå ut och hjälpa henne! (; sådär, gräsklipparen igång och mamma i arbete! Haha, så det ska vara tänkte jag skriva men det gör jag nog inte...
Philip var här på lunch, han sliter ju hårt på kyrkogården så det förtjänade han. Trevligt! Cyklade upp med ett brev till Bengt och Barbro, denna underbara Länsmansbacke - jag lider med er som bor ovanför den :P
Snart kommer Robin Krüger förbi, trevligttrevligt, lite allmänt snack blir det då antar jag.
Ikväll är det Allsång på Skansen, och att citera Anders Lundin från förra veckan är ett måste.
"Nästa vecka gästas vi av E.M.D. - minst en är snygg, kanske flera!"
Haha, jag kan inte mer än hålla med! Ni som känner mig vet att jag är sådär töntigt svag för popsnören. Galet.